Baconost

Snart kommer gourmeterna och gourmanderna att flockas kring Örebros julbord, Västerås julbord, och julborden i både större och mindre städer, från Stockholm till Bjurholm och från Ystad till Riksgränsen.

Vad är det då som lockar folk till denna sentida variant av vikingarnas midvinterblot? Det är naturligtvis maten. Skinkan, prinskorven och köttbullarna, rödbetssalladen och sillen. Mycket på julbordet är traditionellt, skinkan har t.ex. anor ända tillbaka till vikingatiden, även om den länge var frånvarande från julbordet och sedan dök upp igen under 1900-talet.

Julbordet har även, sedan 70-talet, hämtat inspiration från den andra traditionella svenska buffén: smörgåsbordet. Tidigare var det vattentäta skott mellan dem. Janssons frestelse var så sent som på 60-talet otänkbart på de flesta julbord, men under det följande decenniet hände något. Det här är kanske något som upprör en och annan matpuritan, men kanske har julbordet räddat mycket av den traditionella smörgåsbordsmaten från att helt falla i glömska.

Idag hittar vi många typer av bufféer, men få traditionella svenska smörgåsbord. Däremot försöker många krögare passa in diverse bufféer under rubriken julbord under december månad. Att det erbjuds libanesiskt julbord är väl en sak, med tanke på att många i Libanon är kristna. Att däremot tala om kinesiska eller japanska julbord är att förhålla sig lite väl frimodigt till sanningen.